Våren Sara glömde

I flera månader redan har jag läst statusuppdateringar på Facebook där folk längtat efter våren, varit frustrerade över vårens sena ankomst eller varit glada för vårtecken. Själv hade jag på nåt sätt glömt bort att det faktiskt skulle bli vår; jag har varit så inne i min allmänna frustration över min livssituation att jag inte ens tänkt på att det skulle bli på nåt annat sätt än med mörkret och kylan som hängt över mig sen i höstas. Så de senaste veckorna har jag fått glada överraskningar var och varannan dag när jag upptäckt nya blommor och löv överallt.

En promenad i Pildammsparken bjuder just nu på ett överflöd av blommor, som här: rosa förgätmigej! Jag visste inte ens att det fanns.



I början av rundan runt dammarna såg jag först det här trädet, som jag tänkte var japansk körsbärsblom, tills jag gick närmare och dels kände den ljuvliga doften från blommorna, dels kom ihåg att den japanska "riktiga" sakuran är mycket vitare och luktar nästan ingenting. När jag och Per var i Tokyo första gången, i april 2006, fick vi höra av alla japaner att det var så synd att vi hade missat körsbärsblomningen. Vi fattade ingenting, för överallt omgavs vi av blommande körsbärsträd, men då blev vi upplysta om att det där var minsann inte de "riktiga" träden.

Nästa år åkte vi tillbaka lite tidigare i april och fick se vad det var japanerna pratade om, och firade överallt i parkerna: såhär ska det se ut, och så ser det ut lite längre bort i Pildammsparken just nu.

Gröna blad!