Caroline, en gammal studentkorridorskompis i Uppsala var en sommar på 90-talet och hälsade på mig i stugan, och lärde mig den skummaste efterrätt jag nånsin ätit. Allt i beskrivningen av den låter jätteäckligt, men till allas stora förvåning är det väldigt gott: knödlar. Inte vet jag, är man tysk kanske det är helt naturligt att göra en vetedeg, stoppa in nån sorts bär i degen (i det här fallet hallon) och sedan koka knytet i lättsaltat vatten, men för min del är det väldigt konstigt.
Knödlarna före kokningen.
Måste nog prova att grädda dem i ugnen nån gång också, men här gjorde vi som man ska och kokade dem.
Och åt dem sen med smält smör, kanel och socker. Mmmm!
Caroline, en gammal studentkorridorskompis i Uppsala var en sommar på 90-talet och hälsade på mig i stugan, och lärde mig den skummaste efterrätt jag nånsin ätit. Allt i beskrivningen av den låter jätteäckligt, men till allas stora förvåning är det väldigt gott: knödlar. Inte vet jag, är man tysk kanske det är helt naturligt att göra en vetedeg, stoppa in nån sorts bär i degen (i det här fallet hallon) och sedan koka knytet i lättsaltat vatten, men för min del är det väldigt konstigt.
Knödlarna före kokningen.
Måste nog prova att grädda dem i ugnen nån gång också, men här gjorde vi som man ska och kokade dem.
Och åt dem sen med smält smör, kanel och socker. Mmmm!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar