Drömmer mig tillbaka

Fortfarande ett år sen jag var i Tokyo senast, och japp, längtar fortfarande tillbaka. Här är jag uppe i Shinjuku Metropolitan Government Building med bl.a. Park Hyatt bakom mig.

Shibuya crossing lite på avstånd.

Maten är ju nåt av det jag saknar mest. Här var vi på en restaurang som serverade mat från Okinawa; till vänster goya (en sorts bitter gurka), och till höger nån sorts jordnötsjello: båda fantastiskt goda rätter.

Hi-tech-toalett. Det är väl ungefär såhär man tänker sig Japan, men...

... sen går man ut på gatan, tittar lite uppåt och förundras över hur ett av de mest högteknologiska länderna i världen kan ha elledningar som ser ut såhär! Och det här är inte ett undantag, det ser ut så ungefär överallt i Tokyo.

En av de saker jag älskar mest med Japan är att även de mest seriösa saker och varumärken har gulliga figurer som symboler och loggor. Bussföretag, mobiloperatörer, stora företag: alla har söta tecknade figurer som sitt ansikte utåt.

Den gula mobilen spanade jag in så många gånger, men orkade inte försöka få en säljare att förstå frågor om huvuvida den skulle funka i Sverige och vad den skulle kosta utan abonnemang. Men vill ha...

Vad jag däremot helt otippat köpte var fem par klackskor! Jag är ingen skotjej, men blev ändå lite inspirerad av alla chica japanskor som trippade runt i klackar. Och nu börjar det bli vår, så då är det dags att använda dem igen.

Vår japanska vän (och Eggstone-fantast) Akiko och jag i Shimo-Kitazawa.