Tog en kvällspromenad och såg värsta Sara-rabatten i Pildammsparken. Gult och orange, det kan knappt bli bättre. :)
Jag har faktiskt drabbats av små tvivel mellan varven eftersom Christopher tjatar så om hur fantastiskt Stockholm är; trots att jag bodde där i 8 år och vantrivdes mest hela tiden så började jag ju undra om han kanske ändå har lite rätt. Men när jag stannade till och tittade ut över Pildammarna nyss så kände jag att jag är hemma. Jag bor precis vid parken, fem minuter från Möllan, där jag kan handla billigt och gå på konserter på fem olika ställen inom en radie på hundra meter och jag kan gå eller cykla vart som helst (inklusive till havet). Ställ det mot fucking SL och tunnelbanan och en stad så stor att ingen orkar umgås om man inte bor i samma stadsdel, och där man inte kan bo centralt om man inte är stenrik eller villig att lägga hela sin inkomst enbart på boende. Det är inte ens en tävling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar