Kontorsvovve

Johannes hund Leia har varit med på kontoret ofta på sistone. Jag förstår verkligen det där med att pensionärerna på ålderdomshem blir gladare när djur kommer på besök, för det funkar här också. En glad hund kan hjälpa upp vilken dålig jobbdag som helst.

Kaxigaste bilen i stan

Pirra eller säckekärra eller nåt annat?

Flytt med liten vagn (i sthlm heter det pirra, i Ödeshög tydligen säckekärra - vad heter det i andra delar av Sverige? Förslag?). En fördel med en mindre stad.

Och plötsligt hänger det herrskjortor i min klädkammare igen. Som det kan gå.

Tyra-mail!!

På en kvällspromenad igår hamnade vi i en del av Pildammsparken där 1048 Malmöbarn fått plantera varsin tagetesblomma, och i mitten var det en sten där man skulle få leka staty. Jag och Christopher tyckte det var roligare att leka Top Model. Christopher fick snabbt in stilen på att vara "fierce!", vilket man ju lärt sig av Tyra att det är viktigt.

Själv hoppade jag mest inte alls lika högt som det ser ut. Men jag skulle ändå vilja säga till oss båda: "Congratulations - you'restillintherunningtowardsbecomingAmerica'snext... TAP MADEL!"

Långsökt?

Långsökt, men man blir ju lite nyfiken på vad det handlar om.

Grönska även i vardagsrummet

När jag och Christopher var på IKEA igår hittade vi helt oplanerat en jättefin matta, som var superbillig - så även om jag inte haft nån vardagsrumsmatta på flera år och inte hade tänkt ha det heller gick det ju inte låta bli när man hittade en som kommer göra att det grönskar även inomhus. Så från ikväll kommer det se ut såhär runt soffan.

Grönska

Soligt och varmt igår, så jag och Christopher låg i Pildammsparken några timmar. Christophers nya shorts och några gäss.

Min klänning gav en fin skugga.

Hål i en häck

Christopher ser olika ut på i stort sett varenda bild jag tar på honom, det är lika roligt varje gång. Och ganska konstigt att inte riktigt känna igen sin pojkvän från dag till dag... Här är han i alla fall gömd i häcken.

Schlager och sprit

Henric, Björn och Tom kom hem till mig för att titta på den andra Eurovision-semifinalen (vi har byggt en massa av artisternas hemsidor på jobbet), hålla mig sällskap och dricka sprit. Sprit känns lite som ett måste för att titta på två timmars schlager...

Japp, Charlottes hemsida har vi gjort, så det var väl tur att hon gick vidare till finalen. Att ukrainskan hade en nästan exakt likadan outfit, fast ännu kortare, måste ju varit lite segt för Perrelliskan dock... Kläderna är ju faktiskt nästan viktigare än låtarna i det här sammanhanget, skulle jag vilja påstå.

Efter det var slut gick vi över till enklaste sättet att välja skivor ur min skivsamling: man säger ett nummer mellan 1 och 84 för att välja vilket fack skivan ska tas ur, och ett nummer mellan 1 och 20 för att välja skiva ur facket. Är det ett album blir det en siffra till för att välja låt. Henke plockar fram.

Nyklippt Björna

Henke hittade min hatt

Och Tom fick låna OX lite

Tom-Tom och spriten

Laptop-ben och foto-leende. :) Christopher fick vara med på ett hörn på msn på slutet.

Pryttel-lycka

Mina nya högtalare kom idag. Det finns inte så mycket att säga, annat än: kawaii!!! Och otroligt nog låter de dessutom bra. Lycka kan visst köpas för pengar, i alla fall tillfällig sådan.

Favoriter i gult

Jag fortsätter med mina blommor ett tag till! I hörnet nedanför min balkong - mittemot syrénhäcken, som jag också är väldigt förtjust i - växer det en liten bukett ranunkler. Ranunkler var min älskade storasyster Finas favoritblommor redan 2001 (hon var alltid först med allt - ranunkler blev ju stora trendblomman först typ förra året), gult är min favoritfärg, och när jag tog bilden hade jag på mig mina favoritskor (från Tokyo såklart), så... ganska mycket favoriter på den här bilden.

Vi väntar

Vi väntar på dig, tandborsten och jag.

Så sant som det var sagt

Efter att min chef fick höra att jag slutade räkna när jag hade drygt 60 kjolar och inte ens har orkat börja räkna klänningarna sa han att jag borde börja blogga dagligen vad jag har på mig. Nu är inte det planen, men eftersom jag skrev igår kväll att jag skulle ha på mig gult och grönt idag ville jag ändå dokumentera att jag faktiskt har det. Nästan lite synd att det är varmt nog att slippa strumpbyxor, för annars hade jag kunnat visa att jag har strumpbyxor i i stort sett alla nyanser också. :)

Små glädjeämnen i vardagen

Efter en rätt pissig dag både på och utanför jobbet får man försöka se de små ljusglimtarna. Är lite nöjd över hur välmatchat mitt handfat är, utan att jag ens planerat det. :) Grönt och gult, det får nog bli de färgerna på mina kläder imorgon.

Malmö, sweet Malmö

Tog en kvällspromenad och såg värsta Sara-rabatten i Pildammsparken. Gult och orange, det kan knappt bli bättre. :)

Jag har faktiskt drabbats av små tvivel mellan varven eftersom Christopher tjatar så om hur fantastiskt Stockholm är; trots att jag bodde där i 8 år och vantrivdes mest hela tiden så började jag ju undra om han kanske ändå har lite rätt. Men när jag stannade till och tittade ut över Pildammarna nyss så kände jag att jag är hemma. Jag bor precis vid parken, fem minuter från Möllan, där jag kan handla billigt och gå på konserter på fem olika ställen inom en radie på hundra meter och jag kan gå eller cykla vart som helst (inklusive till havet). Ställ det mot fucking SL och tunnelbanan och en stad så stor att ingen orkar umgås om man inte bor i samma stadsdel, och där man inte kan bo centralt om man inte är stenrik eller villig att lägga hela sin inkomst enbart på boende. Det är inte ens en tävling.

Gåsfamilj.

Cykeln.

Nån gång ska ju vara den första

Några grillade revbensspjäll kom i vägen för min och Christophers planerade sparrislunch i lördags, så istället fick det bli sparris till frukost på söndagen. Varför inte till lunch istället? För då var vi tvungna att äta det vi inte hann äta till middag kvällen innan och till middag gick det inte för då skulle Christopher sitta på tåget till Stockholm. Så: nån gång måste ju vara den första för allt, så därför blev det sparris med ägg och smör till söndagsfrukost. :)

Ett litet lördagsfynd: fina ballerinaskor, som inte var alls lika snälla när de gav mig galet skoskav under kvällen, som inte ens plåster hjälpte mot. Men söta att se på är de förstås.

Växtlighet

Det här är, hur otroligt det än verkar, riktiga blommor. Det är min porslinsblomma, som jag fick som en liten stickling av min vän Anna Mogren för flera år sen, som plötsligt börjat blomma. Och ja, det ser ut som plast (eller porslin då), men det är faktiskt på riktigt.

Såhär ser de ut innan de slagit ut riktigt. Jag tycker de är otroligt tuffa!

Inte riktigt lika tufft: en dag var timjanen plötsligt stendöd. Men ogräset i krukan växer så det knakar.

Det är vår, och då planterar jag som vanligt basilika, som jag vårdar lika ömt som om de varit små bebisar eller hundvalpar. De går lite trögt i år, men nu börjar det äntligen komma nya blad på dem.

Helg med maskrosor och pop

Glömde ju blogga helgen, bara för att en del av den fastnade i kameran. Men jag gjorde ju en massa grejer i fredags och lördags också.

Visst, maskrosor är ogräs, men de är väldigt väldigt fina.

Välklädd farbror som promenerade runt i Pildammsparken där jag och Christopher låg och slappade, mycket mindre välklädda... Sådär tjusig borde man egentligen vara jämt.

Fredag kväll, Debaser: Surrounded, med mina bästa kolleger Tom (bas) och Johannes (trummor).

På lördagen hade Universal Poplab releaseparty på Debasers uteservering. Radio-Christer Lundberg i sitt esse på scen! Nya skivan Seeds har några riktiga hits, för övrigt. Är rätt nöjd över att jag fick höra en av dem redan i november, då keyboard-Hans Olsson spelade den på en Timo Räisänen-efterfest på KB (han spelar i båda banden).

Efter Universal Poplab gick vi vidare till KB och såg Juvelen, som också har släppt en riktigt bra skiva alldeles nyss. Tycker fortfarande det är lika roligt att han kom från Pineforest Crunch och lyckats bli cool och lite hypad!

Det är nåt visst med koltrasten

Det här kan höra till något konstprojekt, men jag är inte säker. Malmö Konsthall måste undersökas närmare. Men oavsett vilket så är det här övergångsstället på Kapellgatan just nu lite finare än vanligt.

Blomning

Det har blivit nåt fel på min kameras minneskort, och korten från picknicken i Västra hamnen med Christopher och mamma i söndags är fast i kameran tillsammans med bilderna på min blommande porslinsblomma. Måste ge mig iväg till en fotoaffär idag och se om nån kan hjälpa mig - värsta ångesten att inte kunna få fram bilder jag tagit! Mina skivor och mina foton är ju det jag skulle rädda först om det började brinna. Tillsammans med mina Ugly Doll-husdjur Trey, OX, Wedge och IceBat förstås. Men under tiden så blir det i alla fall en bild från syrénhäcken nedanför min balkong. Hade för mig att syréner inte blommar förrän runt skolavslutningen, men antingen är det Malmö eller det galna klimatet, men här blommar de i alla fall för fullt redan.

Två i en

Klippte mig igår - ungefär samma frisyr som jag haft länge, men lite kortare, och just den här gången blev det så att det verkligen känns som att jag har två helt olika frisyrer; en på varje sida av huvudet.

Pottfrilla!

Och vanligt halvlångt. :) Jag är mycket nöjd! Nu behöver det bara solblekas lite också.

Varför har jag inte gjort det här förut?

Det är ju hur enkelt som helst att släppa en skiva, varför har jag inte gjort det förut?

Innovativt

Såhär ser det ut runtom på Möllan nu för tiden. Lite kul.

Amanda Jenssens releaseparty

Tack vare jobbet hamnade jag igår kväll på Amanda Jenssens releaseparty på Mejeriet i Lund. Jag följde inte Idol när det gick utan såg först finalen eftersom vi byggde siten till vinnaren, men började nu nästan ångra att jag inte hängde med, för att Amanda var så grym. Och i dörren fick jag tidernas sötaste (och kladdigaste) stämpel.

Oerhört nöjd över att träffa Mark Dennis för andra gången på bara några veckor. Mark jobbar nu på SonyBMG, men tidigare jobbade vi ihop på Musicbrigade och eftersom vi delade rum i ungefär ett halvår saknar jag honom ibland.

Jaa, ungefär såhär grym var hon.

Jag var förstås också mycket glad över att få se Wannadies-Pär Wiksten på scen med Amanda. Och som Mark sa hade det varit ännu bättre om han sen greppat mikrofonen och sjungit "You And Me Song"...

När vi skulle hem till Malmö hamnade vi på vägen i en studentkorridor (hos Christophers vän Karins kusin), vilket gav lagom mycket flashbacks till min studietid i Uppsala. Jonathan hittade en myyycket fin bild på den lagom piffige vad han nu heter i det där tråkiga collegerockbandet vad de nu heter...

Partypinglan Karin, fångad i flykten av Christopher.