Musik är viktigast

Musik är viktigast av allt. Det finns de som säger att andra saker är viktigast, men jag håller inte med; för mig finns det inte något annat som kan få mig att må så bra. Igår kväll var jag på Debaser Malmö och såg Gustaf Spetz och Jonathan Johansson, och för en timme struntade jag i att min pojkvän bor 62 mil bort och umgås mer med två andra tjejer än med mig (varav en är så gullig att jag nojar över att jag är tråkig, gammal och ful och den andra känner jag inte alls, jag vet bara att hon har väldigt mycket blont hår och msn:ar med honom sent på kvällarna - och ja, allt det är lagom mycket ångest), för jag stod framför en scen från vilken det strömmade fantastisk musik, och jag hade dessutom sällskap av min käre vän Tom, som jag saknat sen han tvingades sluta på mitt jobb. Och så gjorde dessutom ölen att min konstant ömmande arm inte gjorde ont.


Gustaf Spetz, f.d. sångare i Eskju Divine


Jonathan Johansson


Jonathans hit En hand i himlen

Kom på vem det är jag tyckt att Jonathan Johansson är lik: han är lik Martin Hederos (bl.a. Soundtrack Of Our Lives). Jag gjorde en gång bort mig för Martin Hederos; jag var på väg i bil från min lägenhet i Hägersten, och körde förbi en kille som jag fick för mig var Claes från gamla indiebandet The Varlets (de enda som möjligtvis läser den här bloggen som kan veta vilka de var är mina gamla Kalmar nationsvänner - Anders? Martin?), så jag tvärnitade, eller om jag till och med backade, vevade ner rutan... och insåg: det där är inte Claes, det där är Martin Hederos, som är ganska känd och som jag inte känner alls... Lagom pinsamt. Fast jag tror det löste sig rätt okej, för han kände vagt igen mig från nånstans, men ändå.
Tom tyckte förresten att keyboardisten till vänster är lik Christopher - jag kunde inte se det, men det var ju lite roligt ändå.


Stenhårde skägg-Tomten