Åldrande

Eftersom jag åkte till sthlm bara ett par dagar efter Alla hjärtans dag fick min fina bukett från min älskling åka med och få ett nytt hem hos Christopher medan jag var där.


Liljorna hann slå ut (men doftade mindre än vi hoppats)


Och rosorna hann vissna. Jag har nämnt förut att jag börjar känna mig gammal, och det är ju inte så roligt, men i helgen upptäckte jag nåt nytt; jag såg en gammal kvinna på tv, och tyckte plötsligt att rynkor kan vara vackert. Jag tycker också att den här skrumpnande rosen är vacker. Är det ett första steg mot acceptans av åldrande, månne?
(Fast nu kanske vi inte ska gå för långt här - jag har ju faktiskt en mycket yngre pojkvän - tog väl 40-årskrisen en bunt år i förväg.... :) )