Strumpbyxomania

Igår kväll gjorde jag något som nog kan ses som väldigt bisarrt: jag sorterade mina strumpbyxor, och det tog drygt en och en halv timme... Jag tog fram alla strumpbyxor jag äger och har, stack in armen i varenda ben för att kolla om de var hela, slängde dem som inte var det - men inte helt obönhörligt, några som jag gillar extra mycket fick hänga kvar även om de kanske har en maska under foten - och sen färgsorterade jag dem och lade dem fint och prydligt tillbaka i sina lådor. Som synes har jag vääääldigt många par strumpbyxor. Men jag måste ju ha det för att matcha alla mina kläder (som också är extremt många).

Strumpbyxor är ett av världens lustigaste plagg. De du ser här är faktiskt tillräckligt stora för att jag ska kunna ha dem på mig. Magic! :)

Här är en fin liten bukett av strumpbyxor som jag köpte på högstadiet och gymnasiet..! Jag säger inte exakt hur gammal jag är, för er som inte vet det, men jag är i alla fall över 30, så det var definitivt ett tag sen... Och även om jag inte haft på mig dem på många många år så kan jag inte slänga dem. Jag hade en period där jag älskade mönstrade strumpbyxor, och det här var väl några av de få som inte gick sönder.

Här är mina absolut finaste från den tiden - jag vågade sällan ha på mig dem för att de inte skulle gå sönder, och de ligger fortfarande i en ask med silkespapper - de har riktiga knappar bak på vaderna.

Prydlig strumplåda, med de flesta av mina enfärgade strumpbyxor. De mönstrade fick bo i puffen, och de svarta och hudfärgade i en papplåda, lätt åtkomlig i hallen. De stickade fick egna lådor för när det blir ännu kallare.
Galen, jag? Neeeej då.