När snön yr som den gör utanför fönstren idag blir man ju lite bitter, men å andra sidan var det en fantastisk vårdag igår, vilket som vanligt i Malmö lätt gör att man hamnar vid Ribban, alternativt Västra hamnen.
Fast Christopher och jag började på ett litet konditori som vi spanat in länge. Blev dock besvikna på Budapeststubbarna, som faktiskt inte var nåt vidare...
Efter att ha passerat Zlatans rosa hus, som nu renoveras (blir säkert jäääättefint) hamnade vi på brygga 3 vid Ribban. Det var så klart att man såg Danmark, och det händer inte varje dag.
Och jag längtar så efter att bada! Men än så länge är vattnet fruktansvärt kallt. En galning såg vi trots allt i vattnet.
Jag i några av mina senaste shoppingfynd: röda kappan, vita koftan och vita Conversen är nya.
Ständigt detta hus! Men det är som i Japan på våren, det går inte låta bli att ta alldeles för många bilder på körsbärsblommen. Här är det Turning Torso.
Scilla, överallt!
En del buskar är helt gröna redan. Får väl se vad snön och kylan gör med all växtlighet som spirar nu, fast det brukar ju gå bra ändå.
Sol i håret. Snart kommer jag bli normalt Sara-blond igen.
Jag letade efter tussilagos på hela Österlen utan resultat, men hittade till slut några bara 100 meter från mitt hus,
precis vid Citytunnelnbygget. Vår!
Man hade kunnat vara ute och dansa på påskafton, eller så kunde man vara i sommarstugan och se så många stjärnor som man aldrig kan se i stan och fullmånen blänkande i havet. Smaksak förstås, men oh så fint det var (även om inte bilden gjorde det rättvisa, såklart)!
På påskdagen kom Christopher och hälsade på i Kärra, så vi kunde ha fotohelg på ett nytt ställe! Här i hamnen vid andra stranden.
Min kära mor.
Världens vackraste guddotter Stella får en uppdatering om sin lillasyster som var på väg ut i världen.
Finaste Christopher var glad trots snön
Ungefär såhär mycket snö kom det natten till annandag påsk
Och visserligen gillar jag inte snö i slutet av mars, men när den nu ändå är där kan man ju åtminstone ha lite kul med den. Den här snögubben uppe på altanen fick bli nån sorts hommage till Stellas nya lillasyster.
Fast lite fjösig var den, så Stella satte glatt igång med en jättestor också, som hon behövde lite hjälp med när bollen blev tillräckligt stor.
Sådär 1,85m hög och med riktig näsa och öron. Mycket nöjda blev vi.
Fram- och tillbaka-väder
Redan efter nån timme började lill-snögumman sloka, så jag har hopp om våren. Snart.
Inlägg
