Gula rosetter

Fick den här fantastiska ringen av min kära syster Johanna i födelsedagspresent.

Sen hittade jag det här armbandet från samma nätbutik (www.cocoo.se). Gula rosetter är the shit.

Nästan som hemma

Mobilkameran gjorde det inte rättvisa, men när jag cyklade hem från Ica härom kvällen såg träden i mitten av bilden ut som Uppsala domkyrka. Och efter att ha påmints om mitt kära gamla Uppsala härom helgen värmde det i hjärtat. Pildammsparken känns nu ännu mer hemma.

Söndagslyx

200 inlägg får väl firas med en bild på vår lilla söndagslyx med rosa champagne och tricks före maten.

Kanelbullens dag

Av hävd och vana bojkottar jag dagar som är påhittade av kommersen, som Halloween (Allahelgona: fine, men Halloween - det är inte en svensk helg, så: larverier) och Alla hjärtans dag, men Kanelbullens dag 4 oktober, det är grejer det. Då får man ju baka och äta bullar.

Bulldeg

Det blev vaniljbullar också, för så pjoskiga är vi inte.

Bästa hörnet

Jag önskar att Christopher satt i det här hörnet i vårt kök varje dag.

Rörd, men inte skakad

Ibland känner jag mig lite ensam, och ibland tycker jag att Facebook är det fånigaste som finns, men andra dagar - som idag - är jag väldigt glad att jag känner så rara människor som Johan, Ove och Christopher, och att jag har dem som vänner på fejan.

Laminerade skyltar

För några år sen hittade jag en lamineringsapparat för bara en dansk hundring. Granted, man har inte användning för den särskilt ofta, men när man väl har det är det väldigt väldigt roligt. Nu har jag ledsnat på att Metro Bostad kraschlandar i min lägenhet varje fredag, trots att jag hade en gammal Ingen reklam tack-skylt på dörren, så jag och Christopher testar nåt nytt.

Nu står det på min ytterdörr för dem som orkar läsa: "Ingen reklam eller Metro Bostad tack! Min pojkvän pluggar reklam och jag gör en egen tidning, det räcker så."
Plus en ny liten skylt för min sambo på vift. :)

Och hon går lös på gatorna!

Jag var väldigt väldigt röd härom dagen. Skor, strumpbyxor, kappa och koftan som stack ut ur ärmarna, allt var rött. Enda kontrasterna var väskan och halsduken, eftersom klänningen var för kort för att synas när kappan var knäppt. Jag var tvungen att fota det, eftersom jag vet att min expojkvän inte velat släppa ut mig genom dörren i den utstyrseln. Men Christopher är i Stockholm (och jag tror iofs inte han hade haft nåt emot det heller), så nu gör jag som jag vill. :)

Minidemonstration

Bara härom veckan var det en jättedemonstration med närmare 20 000 tillresta personer i Malmö, och i torsdags var det dags igen, fast nu i mindre skala. Precis nedanför mitt jobbfönster började folk hojta och bilar tuta på en bunt människor som blockerade Drottninggatan med banderoller som verkade ha budskap mot kapitalism och för klimatet.
En bilförare lackade ur och körde rakt på demonstranternas mjuka jordglob, men fick en rejäl utskällning av en polis - trots att polisen uppenbarligen spärrat av gatan för sent, eftersom flera bilister hunnit fram till demonstranterna. Intressant.
Jag säger som Rocky och hans kompis: "Mycket missnöje på gatorna idag." "Ja, mycket tovigt hår ute idag."

Höstpromenad i Ålsten

Efter att jag visat Christopher Uppsala var det hans tur att visa mig ett område där han bott tidigare: Ålsten (Bromma). Så vi tog med oss Adrian på en söndagspromenad med fika.
På Ålstensvägen ligger extremt många likadana - snygga - radhus (i ett av dem bodde tydligen Per-Albin Hansson på sin tid). Tydligen är invånarna i husen också väldigt likadana, för förra hösten räknade Christopher och Anna Riklund till 27 (!!) PH-lampor när de sneglade in genom fönstren.

Min Handsome Hansby

Höst

Mer Uppsala

Porten till Rackarbergsgatan 20, där jag bodde i korridorsrum 131 i... vad blir det nu... tre år tror jag.

Innan dess bodde jag bl.a. här; i Flogsta. Betydligt dystrare. Med stänktapeter.

Höstlöv i Slottsbacken. En vinter åkte jag dörrmatta där på en tefatsgasque.

Fyrisån. Just här påminner den rätt mycket om en kanal i Naka-Meguro i Tokyo. Där virvlade det körsbärsblomblad över vattnet, i Uppsala i lördags virvlade höstlöven. Ganska fint båda två.

Det nya konsert- och kongresshuset vid Vaksala torg. Otroligt snyggt!

I konserthusets café.

Lite sugen på att ha några såna här stolar hängande i vardagsrummet. :)

Allt har en mening

När jag i morses tog på mig exakt matchat linne och strumpbyxor...

... under de lite mer diskret svarta shortsen och tröjan...

... så var det visst en mening med det. De nya Fatboys som just kommit till jobbet har precis samma färg. :)

Tandborstning som bonus

Mitt fina lilla jobb har lagom till Christophers stockholmspluggande utvecklats till att jag faktiskt måste åka till Tjockhult minst en gång i månaden, vilket gör att jag kan se min stilige pojkvän borsta tänderna på morgnarna oftare än vi trott. Det gillar vi.

Plocka svamp, 2 kilo hundra!

Kom på härom året att det överlägset lättaste sättet att plocka svamp är att ta några kliv in på Hötorget i Stockholm. Där praktiskt taget kastar de kantarellerna på en med de glada tillropen "2 kilo hundra!", "halva pris!", "3 kilo hundra!", "han ljuger, 2 kilo hundra!"
Jag nöjde mig med två kilo, och de ligger nu på mitt köksgolv och torkar.

JÄS

Var på JÄS härom dagen; en sorts utställning med foton och rättvisemärkta kläder, fixad av min nya kompis Susannes pojkvän Yanto och en kursare till honom. Mysigt var det.

Kära gamla Uppsala

I lördags tog jag och Christopher bilen och åkte till Uppsala, för att jag skulle visa honom staden där jag bodde i 7 år. Just den här synen, när man närmar sig staden och ser silhuetterna av slottet och domkyrkan gjorde mig lika lycklig nu som då.

Jag läste juridik (och några extra kurser) på Uppsala universitet, och att som 20-åring komma dit och gå omkring inne i det otroligt tjusiga universitetshuset med en lagbok under armen kändes faktiskt ganska tufft. :)

Sen är det lite svårt att hålla med om devisen som står ovanför ingången till aulan. Jag har verkligen försökt tolka den positivt, men alltså... njae.

Mina två första år var jag medlem i Västgöta nation, som har ett av de vackraste nationshusen, byggt runt 1604. Vi gick på lördagsfikat i festsalen, som pryds av målningar av städer i Västergötland, och tittade på de frack- och balklänningsklädda studenter som vällde ner från övervåningen för en okänd tillställning.

Västgöta

Dagens enda besvikelse var att Kalmar nation - där jag spenderade i stort sett varenda dag mellan 1994 och 1998 - var tomt och stängt, så vi inte kunde komma in och titta. När jag var där så pluggade jag i biblioteket på dagarna, jobbade med bandbokning på eftermiddagarna uppe på kuratorsexpeditionen, åt i Pub Kronan på kvällarna och antingen jobbade med banden eller bara hängde i puben på kvällarna. Att det var helt tomt nu förvånade mig verkligen, men alla i klubbverket kanske var upptagna med den där fracktillställningen...

Christopher utanför Sten Sture, som hette Barowiak på den tiden jag såg Popsicle där. Vi var förstås också på skivaffären Musikörat, som faktiskt spelade en extremt stor roll i bildandet av min musiksmak under tidigt 90-tal. De hade just utförsäljning för att flytta från Drottninggatan.

Ett ensamt höstlöv utanför Slottet. Hösten hade kommit mycket mycket längre däruppe än nere i Malmö.

Ja här sitter jag på en kanon som pekar mot Domkyrkan...

Och utanför Domkyrkan hängde skånska flaggor. Välkommen hit och välkommen hem, som det står vid infarten till stan.

Välmatchat

Så sjukt välmatchat: mina ben och min tandborste.

Vattenspel

En grymt rolig grej som jag inte hade en aning om att det fanns förrän Christopher visade mig det: utmed kanalen finns ett skåp med knappar, som när man trycker på dem sätter igång vattenstrålar. Värsta partyt!

När vi gick utmed kanalen hamnade vi mitt i finalen av nån roddtävling mellan studenter från Uppsala, Stockholm och Malmö. Christopher fotar i närbild.