Ögon i nacken

I lördags var min bästis Emil i Malmö och spelade skivor på KB. På KB jobbar en stenhård vakt, som håller ordning på utgången till rökrutan och gillar dessutom att sköta rökmaskinen. Killen har bokstavligen ett öga i nacken. När jag frågade om jag fick fota det visade han mig en annan tatuering, som jag inte var lika sugen på att fota: ett elefantansikte långt ner på magen, där snabeln inte var ditritad, utan istället ersattes av... ja, you guessed it.

Radarparet i DJ-båset.

En glad men kanske inte så... pigg Emil i badrummet vid kvart i fem på morgonen när vi just kommit hem.

Kolleger på tv!

Min kollega Kenny är tydligen lite av en lokalkändis och gjorde sitt andra framträdande (vad jag vet) på Kanal Lokal i tisdags, där han spelade två låtar.

Kompad av kollegorna Johannes på trummor och Tom på bas (och icke-kollegan Emil I).

Finaste

Jag hatar att Christopher har flyttat till Stockholm, men när han skriver såna här inlägg så är det ju lite svårt att vara arg på honom.

En giraff i min miso

Åt sushi till lunch härom dagen, och blev lite glad när jag såg att en bit tång i min misosoppa såg ut precis som en stiliserad giraff.

Kedjan Ikizukuri (vet inte om den är lokal i Malmö?) har faktiskt otroligt bra luncher: 11 bitar för 60 kronor - och det är inte som det ofta är när man ska få billig sushi bara lax och rullar, utan flera olika sorters fisk.

Men tyvärr har de hakat på otyget att inte ha någon wasabi mellan fisken och riset. Inte för att jag är ett jättefan av wasabi i sig, men eftersom jag är Japan-fantast tycker jag det är viktigt att följa sushireglerna. Wasabin är till för att dels klistra fast fisken på riset så den inte ramlar av, dels för att ge en nödvändig smakbrytning - allt i sushi har ett syfte och är noga uttänkt. Som garin, den inlagda ingefäran, som man ska äta mellan varje bit för att rensa munnen inför nästa fisksort. Sen att japanska sushikocklärlingar får tillbringa två år med att enbart skölja ris kanske är liiite överkurs, men ändå; jag ser poängen.

Pingstliljelampa

Fantastiskt snygg gatlampa vid Skogskyrkogården. Den ser ut som en pingstlilja ju!

Snyggt parkeringshus

På vägen mellan Solna station och lägenheten där Christopher hyr ett rum ligger det ett parkeringshus. Det är sjukt snyggt, och av någon anledning som jag inte riktigt kan placera påminner det mig om Japan - och det är ju alltid bra.

Man about the house del 2

Det här blir första helgen som vi inte ses sen Christopher flyttade till Stockholm, så då får jag väl blogga hur det såg ut senast han var hemma istället. Det hade börjat läcka från handfatet i badrummet, så Christopher körde igång med att rensa avloppen både där och i köket. Och droppandet slutade. Han är bra att ha, den där partillegrabben.

Goodbye sad songs

Nej, de här bilderna ser inte så roliga ut, granted. Men det var den här utsikten jag hade för en liten stund sen, när jag kom tillbaka från att ha handlat runtom Möllevången, insåg att det var nästan 21 grader varmt och att det faktiskt gick alldeles utmärkt att lägga mig på den lilla gräskullen bakom mitt hus (en av balkongerna där till höger är min) en stund fast det är 6 september. Jag hade precis stängt av Hello Saferides fantastiskt bra, men väldigt deppiga "Anna" och istället satt på Timo Räisänens "Goodbye Sad Songs" i lurarna och kände att nu får det schöven vara nog.

Jag har varit fruktansvärt ledsen sen Christopher flyttade till sthlm för tre veckor sen. Inte bara sådär lite ledsen, utan bokstavligen fruktansvärt ledsen, vilket har varit väldigt jobbigt inte bara för mig utan för honom också. Men när jag låg där på den lilla gräskullen och hörde Timo sjunga "Oh my, the world begins to shine. --- Wherever you are, I am sunshine" så fick det bara vara nog. Jag ska bli glad igen. Jag ska se skönheten i det irriterande stora lärkträdet som skuggar min balkong, och jag ska vara glada Sara igen. Så det så.

Svampkompis

En kompisbild till den här från det här inlägget. De här svamparna bor på Skogskyrkogården.

Nya klänningar

Eftersom jag fick skatteåterbäring nyss tyckte jag att jag hade fullgott skäl att köpa fyra nya klänningar i söndags. Jag säger som Marit Bergman: klänningar är det optimala plagget, man blir välklädd med ett enda plagg.
Lite mindre färger än vanligt nu eftersom hösten är på väg, men det har jag tvingats vänja mig vid. Skuggorna från räcket på Christophers balkong var inte direkt optimala, men...

Den här klänningen är från Claes-Göran, som tydligen är ett nytt märke av ena halvan av Bondelid-paret, som gått isär. Vi råkade ut för en väldigt avslappnad (kaffeglas i näven) men effektiv säljare, som fick mig att köpa två Claes-Göran-klänningar och bli sugen på ett par till.

Nästa Claes-Göran, som Christopher tyckte fick mig att se ut som en tekanna. Men vi blev båda ögonblickligt förälskade i den, så det var inget att tveka om.

Den sitter som om den vore gjord för mig.

Den här är från Top Shop. Jag provade mig igenom halva sortimentet, kändes det som, och det slutade med två klänningar därifrån.

Andra Top Shop-klänningen. Utmärkt liten vardagsklänning. Tror jag ska piffa upp den med ett bälte ibland dock.

Den här är också från Top Shop, men den fick jag av min kära syster - det var den som fick mig att gå till Top Shop just i söndags och prova mig igenom hela affären. Jag har tänkt sy mig en fransklänning i månader, men det har aldrig blivit av - nu finns fransarna överallt, har jag märkt, så jag blir väl inte direkt ensam om dem, men jag älskar den här klänningen ändå.

Inte en klänning, men den hör till helgens skörd, eftersom jag fick den av Johanna också i fredags. Och så var det ju en rätt fin bild.
Maria, om du ser det här: jag har 86 klänningar i lägenheten nu - men jag tror jag har en bunt undanhängda till vintern på vinden också...

Nyklippt

Jag har haft en sned frisyr i flera år nu, men nån gång i Tokyo förra våren kom jag på att jag nog helst ville bygga om den lite till en pottfrilla, fast fortfarande sned. Övervägde att gå till en frisör där, men språkbarriären plus att mitt hår är väldigt blont och extremt babymjukt hindrade mig - min japanska vän Akiko och hennes kompisar blev nämligen helt fascinerade över hur mjukt mitt hår är, medan deras är smått tagelsträvt, så jag vågade inte riskera att låta en konstnärlig japan som inte förstod vad jag sa sätta saxen i det.
Sedan dess har jag förstås klippt mig flera gånger, men av någon anledning har jag alltid vikt mig när frisörerna haft andra idéer - tills igår: då gick jag till min favvofrisör Elina och fick med henne på min "vision", och nu äntligen: en sned potta!

Före (med jobbglasögonen på - faktiskt från just Tokyo)

Efter

Skogskyrkogården

När jag bodde i Stockholm (i åtta år) pratade jag och mitt ex ofta om att åka till Skogskyrkogården, men det blev aldrig av. I lördags gjorde istället jag och Christopher slag i saken och hoppade på tunnelbanan mot Farsta.

Området visade sig vara enormt stort, och entrén satte tonen för pampigheten.

Golfbana..?

Längst bort i änden av gången ligger Greta Garbo begravd.

Och här ligger Elsa. Gillar nog den här gravstenen bättre än Gretas blankpolerade sten med guldskrift.

Jag brukar tycka att tallar är rätt trista att se på, men i de här omgivningarna var det väldigt vackert och pampigt.

Varför i hela friden Uppståndelsekapellet var låst så man inte fick gå in och titta kunde jag inte förstå, men vi lyckades ta några bilder genom ett litet litet titthål i dörren. Det såg väldigt litet och ouppståndelse-aktigt ut, tyckte jag, men bilden blev fin.

Längst bort ligger en avdelning med judiska gravar. Det finns säkert en jättebra anledning till att den är låst och omgärdad med taggtråd, men för mig gav det bara väldigt obehagliga vibbar som påminde alltför väl om hur judarna behandlades på 30- och 40 talen...

Tror att människorna som är begravda här var greker, och uppenbarligen har de en väldigt annorlunda gravplatstradition än vi. Gillar den lite faktiskt!

Mina bästa killar

I lördags, brunch på Kung Carls bakficka i Stockholm: jag och mina två allraallrabästa killar (Catharina försov sig, annars hade min bästa tjej också varit med). Här är Emil, som varit min bäste vän sen -94. Han vet allt om mig och har stöttat mig genom svåra tider och varit glad med mig när allt har varit bra.

Och Christopher, min fine pojkvän. Jag planerar att älska er båda för evigt. :)

Glöm inte kondomen, ungdomar!

Den här bilden påminner mig om när jag skulle på bal på slottet i Uppsala sista april -93. Jag och min kursare Roger Zinders står uppklädda till tänderna; han i frack, jag i isblå fluffig balklänning, och poserar framför baksidan av hans studentkorridorshus. När korten väl framkallats ser jag: på väggen bakom oss har någon stort och tydligt skrivit "Knulla". Tack.

Not-as-handsome-as-usual Hansby

Eftersom Christopher var vänlig nog att blogga mig med en galen Elisabet Höglund-frisyr härom dagen så kontrar jag med det här: min älskade pojkvän med snygge-glasögonen från 90-talet och den mest fantastiska morgonfrisyren nånsin. Gotta love him.

Hos Johanna och Chris från ett annat håll

Väggteckning

Födelsedagsmiddag hos Johanna och Chris

Som sagt, en endaste liten fördel finns med att ha familjen utspridd över landet, och det är att jag får fira födelsedag flera gånger. I fredags bjöd min kära lillasyster Johanna och hennes sambo Chris på födelsedagstacos hemma hos sig vid Gullmarsplan.

Och champagne! (eller Cava då, för folk som är petiga med detaljerna) Och så fick jag dessutom den mest kreativa present jag nånsin fått; en födelsedagsdans. Vi fick hitta på två moves var, och så satte vi ihop dem. Det enda dumma var att vi alla var med så ingen kunde fota spektaklet...

Och otroligt fina presenter; bl.a. den här vackra kappan.

Efter en serie helt fantastiskt misslyckade bilder på Christopher blev det en fin. :)

Chris var inte riktigt med på att posera "fint" för Johanna, men vi fick en bunt lite mer udda bilder på honom...