Idag är det precis ett år sen jag anlände i Tokyo för andra gången. Jag har sån fruktansvärd abstinens att jag åtminstone måste blogga lite bilder.
Ganska ensam blondin på Shinjuku station (som har 60 utgångar - hyfsat svårt att lära sig hitta där, men vi bodde i Shinjuku, så det var bara att jobba på det).
Metropolitan Government Building i Shinjuku, där de har en alldeles gratis utsiktsvåning i varje torn.
Och visst, Stockholms skatteskrapa i all ära, men här snackar vi 45:e våningen. Per pekar.
Och den här utsikten! Så nej, jag vidhåller att Stockholm inte har mycket att komma med. :) Till vänster ligger Park Hyatt Hotel, känt från Lost in Translation (baren är under den övre lysande trekanten). Bilder därifrån kanske kommer om några dagar, när det är just ett år sen jag var där.
Näst längst till vänster ligger mitt favorithus i Tokyo, det som ser ut som att en jätte tagit tag i panelen och dragit. Så sabla coolt. Där ligger försäkringsbolaget Sampos huvudkontor.
Och såhär ser det ut typ överallt. Flera japaner vi känner som varit i Sverige tycker det är skönt här att husen är rena och utan neon överallt, men vi tyckte självklart att det här var supercoolt istället.
Fin vägg i Harajuku.
Körsbärsblom framför Pers favorithus - DoCoMo-huvudkontoret.
Det går inte låta bli att älska japaner. Det här kan man ju tro är vanligt vatten, men nej då, det är so delicious! So happy!
Fortfarande ett år sen jag var i Tokyo senast, och japp, längtar fortfarande tillbaka. Här är jag uppe i Shinjuku Metropolitan Government Building med bl.a. Park Hyatt bakom mig.
Shibuya crossing lite på avstånd.
Maten är ju nåt av det jag saknar mest. Här var vi på en restaurang som serverade mat från Okinawa; till vänster goya (en sorts bitter gurka), och till höger nån sorts jordnötsjello: båda fantastiskt goda rätter.
Hi-tech-toalett. Det är väl ungefär såhär man tänker sig Japan, men...
... sen går man ut på gatan, tittar lite uppåt och förundras över hur ett av de mest högteknologiska länderna i världen kan ha elledningar som ser ut såhär! Och det här är inte ett undantag, det ser ut så ungefär överallt i Tokyo.
En av de saker jag älskar mest med Japan är att även de mest seriösa saker och varumärken har gulliga figurer som symboler och loggor. Bussföretag, mobiloperatörer, stora företag: alla har söta tecknade figurer som sitt ansikte utåt.
Den gula mobilen spanade jag in så många gånger, men orkade inte försöka få en säljare att förstå frågor om huvuvida den skulle funka i Sverige och vad den skulle kosta utan abonnemang. Men vill ha...
Vad jag däremot helt otippat köpte var fem par klackskor! Jag är ingen skotjej, men blev ändå lite inspirerad av alla chica japanskor som trippade runt i klackar. Och nu börjar det bli vår, så då är det dags att använda dem igen.
Vår japanska vän (och Eggstone-fantast) Akiko och jag i Shimo-Kitazawa. 
Inlägg
