När vi var på IKEA i helgen och var på väg mot kassorna genom växtavdelningen fick jag syn på en massa tygblommor, och fick idén att fylla en av våra balkonglådor med konstgjorda blommor - så många och olika att det skulle vara uppenbart att de inte var äkta. Christopher höll inte alls med dock. Men när vi kom hem och jag envisades och visade honom blommorna på IKEAs hemsida så började han faktiskt inse storheten i mitt förslag. Och när vi två dagar senare åkte tillbaka för att byta en grej köpte vi mängder med blommor, och ikväll petade vi ner dem i oasis och satte ut dem. Fint va?!
Tjaa, antingen har jag väl slaktat en gris och samlat upp blodet eller så har jag silat en massa svarta vinbär. Resultatet av innehållet i hinken blev i vilket fall 2,8 liter saft och fyra burkar gelé.
Äntligen har jag fått se de där Pingvinerna i Slottsskogen i Göteborg! De har pingviner i Göteborg! Gratis!
Vingpin.
Eftersom det blåser kuling på västkusten körde jag och Alfred alternativa midsommarkransar: varsin tygblomma.
Nu har Alfred äntligen fått prova en av bodysarna jag sydde till honom i september! Vi tyckte att den var bra när det var över 20 grader ute, men tyvärr råkade han bajsa ner den direkt, så den egentliga användarpremiären får komma nån annan dag.
Alltså, något av det gulligaste som finns är att se Alfred halvsovande med slutna ögon leta efter min bröstvårta. Om det inte hade involverat mitt bröst hade ni kunnat få se ett foto eller en liten film om det, men icke. En sak som jag kanske inte riktigt förväntat mig med föräldraskapet är hur bekvämt jag numera sitter med (minst) ett bröst uthängt ur kläderna vid matbordet - ibland är det liksom viktigare att hinna få i mig lite mat medan pappan går omkring med barnet än att stoppa tillbaka bröstet.
Men eftersom detta ju är en fotoblogg får ni ett annat foto istället.
Vi bestämde oss för att köra en lite okonventionell väg när vi skulle välja gudföräldrar åt Alfred: istället för att ha en gudmor och en gudfar som enligt tradition ska ansvara för barnets kristna uppfostran så bestämde vi oss för att fråga flera personer som står oss nära om de ville vara gudföräldrar och litegrann ansvara för lite olika saker som de är bra på, och helt enkelt ha en nära relation till Alfred (eftersom vi inte är troende och inte direkt kommer satsa stenhårt på en kristen uppfostran).
Så nu har Alfred två gudmödrar: moster Johanna och faster Rebecca, två gudfäder: min vän Emil och Christophers vän Linus, en gudsyster: min systerdotter/guddotter Stella, och - det mest udda - ett gudband: This Is Head. Jag jobbade med tre fjärdedelar av bandet (Tom, Björn och Henric) i Malmö och har hängt med dem sedan de startade bandet, så vi tyckte det passade bra att Alfred fick ett gudband. Han träffade dem för första gången i lördags, när de spelade på Strand i Stockholm.
Henric, Tom och Adam kollar in sin gudson.
Mubitos/Heads och Alfred i sin This Is Head-body, som jag målat.
Shit, då har jag blivit mamma alltså. Galet. Det händer någon gång varje dag att jag tittar på Alfred och förundras över att jag och Christopher faktiskt har byggt den där lilla människan, och att han är så perfekt.
Samtidigt som det känns naturligt så är det väldigt märkligt att vara mamma - det är lite som när vi var på ultraljud och skulle få veta könet på bebisen och sköterskan frågade "Och vad tror pappa?", och Christophers första tanke var "Jag vet väl inte vad pappa tror om det". Jag brukar ju inte vara mamma, det är ju mamma som är mamma, liksom.
Familj.
Världens finaste lilla unge.
Nu är han här! Alfred föddes kl. 20.19 torsdag den 17 februari, 2935 g tung och 47 cm lång. Han är världens finaste.
Det här med bloggande har visst inte varit något jag varit sugen på på hemskt länge... Men nu har jag importerat en massa bilder från mobilen till datorn, så kanske att det händer lite framöver. Kanske.
I alla fall, i morses hittade jag en sak jag ville blogga om. När man är gravid så behöver man större bh:ar, så jag har köpt ett par stycken, men båda har nu efter ett tag börjat skava i yttre änden av byglarna. Igår testade jag att lägga en bomullsrondell vid den sidan som var värst, och kolla vad som hände med den! Börjar kännas som att jag går klädd i ett farligt vapen, och längtar tills jag kan börja ha bygellösa amningsbehåar istället...
Nu börjar det närma sig. Jag vet inte om jag är mentalt förberedd än, men vi har i alla fall köpt i stort sett allt vi behöver.
Inlägg
Alla kommentarer
