Kära gamla Uppsala

I lördags tog jag och Christopher bilen och åkte till Uppsala, för att jag skulle visa honom staden där jag bodde i 7 år. Just den här synen, när man närmar sig staden och ser silhuetterna av slottet och domkyrkan gjorde mig lika lycklig nu som då.

Jag läste juridik (och några extra kurser) på Uppsala universitet, och att som 20-åring komma dit och gå omkring inne i det otroligt tjusiga universitetshuset med en lagbok under armen kändes faktiskt ganska tufft. :)

Sen är det lite svårt att hålla med om devisen som står ovanför ingången till aulan. Jag har verkligen försökt tolka den positivt, men alltså... njae.

Mina två första år var jag medlem i Västgöta nation, som har ett av de vackraste nationshusen, byggt runt 1604. Vi gick på lördagsfikat i festsalen, som pryds av målningar av städer i Västergötland, och tittade på de frack- och balklänningsklädda studenter som vällde ner från övervåningen för en okänd tillställning.

Västgöta

Dagens enda besvikelse var att Kalmar nation - där jag spenderade i stort sett varenda dag mellan 1994 och 1998 - var tomt och stängt, så vi inte kunde komma in och titta. När jag var där så pluggade jag i biblioteket på dagarna, jobbade med bandbokning på eftermiddagarna uppe på kuratorsexpeditionen, åt i Pub Kronan på kvällarna och antingen jobbade med banden eller bara hängde i puben på kvällarna. Att det var helt tomt nu förvånade mig verkligen, men alla i klubbverket kanske var upptagna med den där fracktillställningen...

Christopher utanför Sten Sture, som hette Barowiak på den tiden jag såg Popsicle där. Vi var förstås också på skivaffären Musikörat, som faktiskt spelade en extremt stor roll i bildandet av min musiksmak under tidigt 90-tal. De hade just utförsäljning för att flytta från Drottninggatan.

Ett ensamt höstlöv utanför Slottet. Hösten hade kommit mycket mycket längre däruppe än nere i Malmö.

Ja här sitter jag på en kanon som pekar mot Domkyrkan...

Och utanför Domkyrkan hängde skånska flaggor. Välkommen hit och välkommen hem, som det står vid infarten till stan.

Välmatchat

Så sjukt välmatchat: mina ben och min tandborste.

Vattenspel

En grymt rolig grej som jag inte hade en aning om att det fanns förrän Christopher visade mig det: utmed kanalen finns ett skåp med knappar, som när man trycker på dem sätter igång vattenstrålar. Värsta partyt!

När vi gick utmed kanalen hamnade vi mitt i finalen av nån roddtävling mellan studenter från Uppsala, Stockholm och Malmö. Christopher fotar i närbild.

Om Bellman levt 250 år senare

Hade han då taggat mer om sin flickvän och skrivit färre epistlar?

Glögg i september

Det är bara 25 september, men det betyder faktiskt att det bara är 8 veckor kvar till första advent. Och eftersom mitt glöggrecept egentligen säger 10-12 veckors stående i en hink var det hög tid att röra ihop svagdrickan med kryddorna och blåbärssoppan ikväll. Och efter bara ett par timmar doftar det redan glögg i mitt kök!

Say what?!

Från Triangeln och ner mot Möllan finns det en hel rad affärer som... vad ska man säga... håller ganska låg klass. I våras nån gång fick jag och Christopher för oss att gå in i en av dem bara för att se vad de egentligen erbjöd (just den: extremt fula kläder), och vi pratade om att gå igenom dem allihop vid tillfälle. I lördags tog vi oss in i American Wear, på hörnet Bergsgatan/Ystadsgatan, och upptäckte att den hade väldigt mycket mer än kläder i amerikansk stil (om de ens hade några såna) - bl.a. extremt tacky yxor och svärd i diverse former. Och nej, de var inte, som vi trodde, i plast, utan av riktig metall. Och skarpslipade dessutom! Heeeeeelt vansinnigt.

Fibes, Oh Fibes!

Här går man och köper en kamera för en massa tusen och så glömmer jag den hemma när min svåger kommer till stan... Men åtminstone: två halvkassa mobilbilder på Fibes, Oh Fibes! från Babel i fredags.

Lika roligt varje gång

"Bilden visar ett serveringsförslag. Produkten kräver tillagning."
Okej. Tack.

Björns nya leksak

Björn har köpt en ny apparat. Den är från 1983 och jag vet inte riktigt vad den gör, men den är så sjukt cool! Det hade nåt med synthar och sequensers att göra, tydligen. Jag vill också ha en.
Förresten skulle jag ju nämna Björns, Toms och Henrics nya band: This Is Head. Jag försökte fota dem med mobilen när jag såg dem spela härom veckan, men bilderna blev för mörka och dåliga, så jag tar och länkar till dem istället, så kan ni se en låt från spelningen istället. Här!

Elevator fiction

De som jobbar två trappor ovanför oss i huset där vi har vårt nya kontor (några av dem är Christophers gamla kolleger, lustigt nog) är trötta på att de slöfockar av mina kolleger som inte tar trapporna är dåliga på stänga hissgallret.
Jag är djupt imponerad av deras sätt att gnälla. :)

Det bästa av två världar

Efter en helg hemma med mig i Malmö är Christopher på väg tillbaka till Stockholm nu, och jag kvällsfikar lite med det bästa av två världar: svenskt knäckebröd med japanskt te (snodde några extra påsar på favvo-sushistället i Shibuya förra året) och sake, direkt från Tokyo. Passar utmärkt ihop!

Popsicle-hudkräm

Jag köpte en ny ansiktskräm på Apoteket härom veckan (som jag inte gillade, visade det sig, så jag fick köpa en annan), och det första jag tänkte på var att personen som formgivit asken måste vara ett Popsicle-fan. Eller så är det en lycklig slump, men det är roligare att tänka sig att en apoteket-hudkräm kan ha indiepopreferenser.

Vår eller höst?

Såhär såg det ut i allén på Kungsgatan igår - ser ju ut som vår!

Är diamanter en flickas bästa vän? Ja, ibland.

I förra veckan var jag på premiären av klubben Boomerang på nyfixade Babel (tidigare Jeriko), där Johan Kinde var första gästen. Han spelade gamla Lustans Lakejer-låtar och egna i helt nya arrangemang, och det var kul att höra. Han var dock svårt pretto att titta på, men han gick liksom så hela vägen att det funkade.

Diamanter! Så många gånger som jag dansade till den på gymnasiefester... Den fick en helt ny kostym den här kvällen, och det kändes liksom lite fint i magen att höra den.

Se det ljusa i tillvaron

Jag har fått en ny kompis: Susanne sökte jobb på mitt jobb, och vi började smått av en slump att maila med varann, och kom snabbt fram till att vi är i samma position: hennes fästman har just börjat plugga i Malmö, och hon bor i Stockholm - som bekant har ju min pojkvän just börjat plugga i Stockholm, och jag bor i Malmö. Vi kom också fram till att vi mår exakt likadant (bergochdalbana) och har samma tankar och nojor om distansförhållanden, och det är jätteskönt att höra att jag inte är galen, för det finns nån annan som mår likadant.
Christopher tyckte det var lustigt att vi blivit bra kompisar bara av att maila, och aldrig ha träffats, tills jag påpekade att han lärt känna massa folk genom spraydate - att mitt mål inte är att ligga med Susanne gör ingen större skillnad, tycker jag. :)
I alla fall, det jag skulle komma fram till var att både jag och Sus har bestämt oss för att vara mer positiva nu, och det är här lasagnen på bilden kommer in. Vet ni vad fördelen med att göra lasagne bara till sig själv är?
Man måste inte ta den tråkiga hörnbiten själv och ge en godare mittenbit till sin partner, utan man får ta precis vilken bit man vill! Haha.

Ahaaa!

Det var ett träd som skulle ner i hålet som hade en stol i sig härom dagen.

Spontan-natt på hotell

Efter bröllopsfesten i lördags skulle göteborgsfalangen av familjen Hansby sova på Grand Hotel i Saltsjöbaden, medan jag och Christopher skulle sätta oss på pendeltåget in mot stan och vidare till Solna. Men mamma Hansby hade en bättre idé: hon fick nattreceptionisten att förstå att det vore mycket smartare att ge oss ett rum för halva priset än att låta det stå tomt över natten, så vi blev kvar! Tack Maria!

Och nästan det bästa i dealen var frukosten på morgonen - älskar hotellfrukostar (när de är bra)! Sen att jag var betydligt tjusigare klädd än bruden, som vi mötte i frukostmatsalen, eftersom jag inte hade ombyte med mig, fick man ta.

Christopher på vår förmiddagspromenad runt vattnet (som för övrigt inte alls är nåt salt - falsk marknadsföring allt det där med "saltsjö"-baden, tycker jag, som inte ser östkusten som minsta konkurrent till västkusten).

Bröllopet från ett annat håll

Jag gör som jag brukat på sistone: de vanliga bilderna först, de lite mer arty sen...

Pärlor övertagna från älskade storasyster.

Jag blev extremt kär i Rebeccas huvudbonad. Nu ska tygaffärer skannas och pysselfabriken sättas igång.

Apvin. Det smakade mer ananas än sju sorters apa, tack och lov.

Bröllop

Familjen Hansby med respektive samlade för att gå på bröllop i Saltsjöbaden i lördags; kusin Gustaf skulle gifta sig med sin Ragnvi.
Från vänster: Maria, Kjell, Jocke, Rebecca, jag och Christopher.

Nygifta! Ragnvis familj är från Nederländerna, så bröllopet var kombinerat katolskt och protestantiskt, och vi fick lära oss av en av bibeltexterna att om man inte älskar Gud så kan man inte älska alls. Vi blev alla mycket förvånade, men vi tror mer på att Bibeln har fel och vi har rätt.

Rebecca och Jocke, som står näst på tur i bröllopskön.

Festen hölls i Grünewaldvillan, där det finns ett högt torn, som givetvis behövde utforskas.

Fine Christopher i ett burspråk.

Watachi.

En holländsk släkting till bruden erbjöd sig att ta kort på oss utanför huset, ställde sig tio meter bort och tog kort på hela Saltsjöbaden. Klassiskt fotofel. Men med hög upplösning och en dator blev ju bilden bra ändå med lite klippning...

Bröllopsgästerna var extremt bra på språk, men de var inte så sugna på att dansa. Det hindrade inte mig och Christopher från att snurra några varv.

Både hängslen och livrem

Möttes av den här synen utanför min port. För dem som inte förstår att man ska undvika ett hål man satt pinnar och snöre runt lägger man även en stol i hålet. Är det verkligen säkert att det räcker..?