Ensam

Idag flyttar min älskling till Stockholm. Jag vill inte.

Eldsolen är uppe!

Nu hänger vår fina hemgjorda lampa i sovrummet, och den blev ännu bättre än vi hoppats när den började lysa. Och så råkade dessutom lakanen vi har i sängen just nu matcha så fantastiskt bra!

Bär, blomma eller buske?

Nu börjar jag tjata om blommor igen. När vi kom hem idag kom vi från en sida av huset vi inte gått vid sen innan semestern, och där såg vi nu en otroligt tuff blomma. Det ser ut ungefär som björnbär som växer på blommor som växer på en buske. Typ. Nån som har en aning om vad den heter?

Cykeltur med fripassagerare

Jag och Christopher cyklade in till Varberg (c:a 1,5 mil från stugan) och efter några kilometer upptäckte jag att jag hade en fripassagerare på mitt ena ben. Den lilla nyckelpigan satt glatt och vilade sig på mitt lår i flera kilometer innan den flög iväg för sig själv.

Christopher betraktas av en butter kossa.

Afrika-huset

Mitt ute på den svenska landsbygden utanför Varberg ligger det ett hus helt inrett i afrikansk stil. Det heter Afrika-huset och har butik, café, utställning och en massa aktiviteter, och drivs av ett par med en dansk kvinna och svensk man som båda bott i Tanzania i många år.
Det var ganska tufft att stå i deras sovrum (de öppnar upp även sin bostad för folk några dagar i veckan) med afrikanska möbler, snidade trädjur och foton från savannen och titta ut genom fönstret och se svenska åkrar och en vanlig svensk blåmålad villa precis bredvid.

Cafét.

Christopher dricker "savannjuice", producerad i Tyskland... Men vi tror att kakorna i alla fall var bakade enligt afrikanska recept.

Popquiz med Gula gubben

Vi fick höra av en släkting att restaurang Solbacken i Kärradal i närheten av stugan hade popquiz varje tisdag under sommaren, så vi bokade in oss på middag och quiz förra veckan. På svarslappen vi fick stod det att det var "Geta" som höll i det, och jag tyckte att det lät bekant, särskilt när jag tittade på illustrationen längst upp i vänstra hörnet. Och mycket riktigt: Geta var ingen mindre än Gula gubben!
Har du någonsin varit på en svensk festival så är chansen extremt stor att du sett Gula gubben. Han är överallt i sin gula trånga träningsoverall som visar halva rumpan, och förut brukade jag reta mig på honom, men härom året fick jag veta i en skivaffär i Varberg att han inte bara åker runt för att visa upp sig själv, utan jobbar faktiskt hårt för att minska onödig ungdomsfylla. Så nu hade jag lättare att uppskatta hans under bältet-humor i hans "låtar" - och tydligen hade han skrivit alla åt världsstjärnor som Elvis och Beatles, men de hade snott dem utan att ge honom cred. T.ex. låten "Du är astung, baby", som han gjorde åt U2. ;)

Gula gubben.

Christopher.

Mamma.

Och jag - som äntligen blivit så blond som jag "ska" vara. Tacka nästan två veckor med sol och havsbad för det.

Perfekt sluta-semestern-väder

Inte så att det är roligt att avsluta semestern, men det blir i alla fall lite mindre svårt när det är spöregn och 10 sekundmeters blåst. Så man får väl säga att det är perfekt sluta-semestern-väder idag - särskilt som det här vädret ska hålla i sig.

Så imorgon blir det till att stänga in sig på kontoret igen och vänta på att solbrännan ska försvinna.

Designerlampa the H&M way

Jag såg en tjusig lampa i tidningen Residence, och bestämde mig för att gå the H&M way och göra en egen som ser ungefär likadan ut. Så jag och Christopher åkte till Gårda textil i Göteborg och köpte tyll i lite olika fina färger och satte igång att sy en lampa. Och eftersom det är vi som gjort den tycker jag att den faktiskt blev ännu snyggare än originalet, så här har vi den nya designerlampan: Eldsol.

Från imorgon ska den bo i sovrummet i Malmö.

Solförmörkelsen

För en vecka sen ungefär var det partiell solförmörkelse som syntes över Sverige. Även detta påminde mig om min studentkorridor i Uppsala; nån gång runt -95 tror jag det var flyttade det in en ny tjej i korridoren, Jessica. I korridoren bodde även en s.k. överliggare, vilket betyder en student som aldrig riktigt verkar bli färdig med sin uppsats/avhandling/restpoäng och som bara hänger kvar år efter år. Marcus hette han som bodde i min korridor på Rackarberget, och han hade spenderat flera år med att undersöka hur en vattendroppe påverkar högspänningsledningar. Han hoppades på att någon gång avancera till att undersöka två vattendroppars effekt på ledningarna...
I vilket fall som helst; samma dag, eller om det var dagen efter Jessica flyttade in, knackade Marcus på hennes dörr och förkunnade att han noterat att hon hade en diamantring på sig när hon flyttade in. Den bad han på sitt vanliga styltiga sätt att få låna. Jessica undrade smått misstänksamt varför, varpå Mackan förklarade att det var en solförmörkelse på gång och han behövde en diamant för att skära glas som han skulle sota för att kunna titta på den, så han ville ta loss Jessicas diamant ur sin infattning och använda den till att skära i en glasskiva han fått tag i.
Jag vet knappt ens hur jag ska kommentera det här, mer än att det var ofattbart korkat, och att Jessica sa nej och stängde dörren om sig.
Jag och Christopher tog en lite normalare väg och sotade helt enkelt en lagom liten glasskiva från en fotoram och lyckades till och med fota fenomenet.

P.S: Vi hörde även Mackan i köket en gång väldigt pedagogiskt förklara för sin nya flickvän, den kinesiska utbytesstudenten Dan: "This is liver pate. It's made from the liver of the pig, and I like it." Vi var alla väldigt svartsjuka på Dan. Inte.

Jordens bisarraste efterrätt

Caroline, en gammal studentkorridorskompis i Uppsala var en sommar på 90-talet och hälsade på mig i stugan, och lärde mig den skummaste efterrätt jag nånsin ätit. Allt i beskrivningen av den låter jätteäckligt, men till allas stora förvåning är det väldigt gott: knödlar. Inte vet jag, är man tysk kanske det är helt naturligt att göra en vetedeg, stoppa in nån sorts bär i degen (i det här fallet hallon) och sedan koka knytet i lättsaltat vatten, men för min del är det väldigt konstigt.

Knödlarna före kokningen.

Måste nog prova att grädda dem i ugnen nån gång också, men här gjorde vi som man ska och kokade dem.

Och åt dem sen med smält smör, kanel och socker. Mmmm!

Mer strandliv

Hela familjen Reis, som vi ser ut nu: jag, Stella, mamma och Johanna, på andra stranden.

Världens vackraste Stella.

Finaste Christopher.

Stella och jag.

Christopher och jag.

Vattenlekar

Av någon konstig anledning har jag fått ovanligt mycket vatten i öronen när jag dykt i år, och det har varit jättesvårt att få ut det - men härom dagen fick jag den optimala idén: jag stoppar sjögräs i öronen innan jag dyker! Sjögräset åker ut på vägen, och inget vatten kommer in. Inget krångel med öronproppar som jag inte ska tappa bort i vattnet alltså, men samma effekt.

Vattnet har haft en konstant temperatur på runt 24 grader i en dryg vecka, så vi har haft gott om tid att träna på vattenkonster. Christopher lyfter Stella på raka armar.

Och mig med!

Mamma glider runt på Stellas bräda.

Christopher hittade en flaska, tyvärr utan brev i.

Båttur med morbror Bill

Bill, en av mina tre morbröder, ringde en morgon och bjöd med mig och Christopher ut på en båttur runt Balgö, Klåback och några andra små öar runt om i närheten.

Trots att klockan var närmare 11 när vi åkte ut var havet närmast overkligt stilla.

En liten ö full med skarvar - så nej, det är inte snö, det är bajs.

Sälar.

Tre Toppar

Klassiskt glasshak i Träslövsläge. Vet egentligen inte vad den stora grejen är, men nu har det blivit att jag måste åka dit minst en gång varje sommar - och de har förstås guf, sånt där vitt guck som man kan få på glassar överallt i Danmark, men inte i Sverige, så det är väl det då.

Vår 8-månadersdag härom dagen fick firas med glass från Tre Toppar.

Canasta

När jag var liten (är osäker på hur liten, men det kan till och med ha varit redan när jag bodde i Danmark, alltså innan jag fyllde fem) så lärde min oldemor (gammelfarmor) mig och min storasyster Fina att spela canasta. Jag har senare förstått att det här är ett kortspel som mest gamla tanter ägnar sig åt, men det spelar ingen roll, jag har alltid tyckt att det är roligt. Så nu på semestern måste vi såklart spela det, särskilt som det är det enda kortspel som mamma vill spela.

Så Christopher var förstås tvungen att invigas i Reis-traditionen: här spelar vi par-canasta mot mamma och lillasyster Johanna.

Vet inte om det var nybörjartur, men jag och Christopher vann!