Grillkväll från ett annat håll

Grillkväll hos Henric

Grillkväll på innergården vid Henrics kollektiv i veckan.

Fin-Henke

Glad-Björn

Bäste skägg-Tom

Erik

Fredrik

Björn cyklar baklänges - mycket imponerande!

Marmorerat

En liten preview av skapandet av en av Christophers examenspresenter. Och snygga bilder, såklart.

Random things 2: Trey

Här är min första Ugly Doll; Trey. Han har tre ögon, ett för varje hjärna, och ögonen är så blå för att han äter så mycket blåbär. Honom köpte jag i London för rätt många år sen.
Kolla Ugly Dolls här.

(my first Ugly Doll: Trey. He has three eyes, one for each brain, and his eyes are so blue because he eats so much blueberries. I bought him in London quite a few years ago.)

Fågeldressyr

Stugan, omgärdad av syréner

Gugge och mamma

Nytt parasoll som liknar en vallmo

Vi har ett sädesärle-bo på taket i stugan just nu, och mamma har de senaste helgerna lagt ut brödsmulor till föräldrarna som tacksamt tagit emot dem till både sig och sina ungar. När jag var i stugan i helgen spenderade jag mycket tid med att titta på den lilla sädesärlan som idogt flög fram och tillbaka mellan altanen och taket, och när vi skulle åka hem fick jag dåligt samvete över att vi skullle lämna den utan mat i nästan en vecka - brödsmulorna skulle ju lätt blåsa bort. Så jag gick in och hackade lite hasselnötter och lade i ett burklock, där jag tänkte att de skulle skyddas en aning och hålla sig på plats lite bättre.
Fågeln var väldigt skeptisk till en början och vågade sig inte fram till fatet, men för varje gång den kom vågade den sig lite närmare, och till slut, strax innan vi åkte, åt den ordentligt. Jag är mycket nöjd.




(we have a wagtail nest on the roof of our summer house, and we've fed the birds bread crumbs for a while. When we left after the weekend I wanted to give them something a little sturdier, so I gave them nuts on a little plate. The bird was very sceptical at first, but for every time it came it dared to get a little closer, and finally, right before we left, it ate properly. I'm very satisfied.)

Hederligt kroppsarbete

Nu äntligen ska det bli ordning i min klädkammare (eller åtminstone delar av den): köpte billiga hylllor på IKEA och sågade av dem till rätt längd i Kärra i helgen. Gugge var både skruvstäd och fläkt för sågspånen. Nu behöver jag bara en stor och stark karl med en rejäl slagborr som kan komma och hjälpa mig hemma. Nån som känner sig manad? Jag bjuder på hembakad kaka. ;) Och förresten, kolla in mina muskler...

(finally my closet will get some order: I bought cheap shelves at IKEA and sawed them to the right size. Gugge was both vise and a human fan. Now all I need is a big and strong man with a sturdy hammer-drill to help me at home. Anybody? I'll bake a cake. ;) And btw: check out my muscles...)

Kontorsflytt revisited

Bara drygt åtta månader efter Mubito lämnade kontoret på Skeppsbron till förmån för Södra Förstadsgatan var det dags att flytta igen - och eftersom kontoret på Skeppsbron fortfarande stod tomt fick vi ynka själar som var kvar efter konkursen helt enkelt flytta tillbaka dit. Så: från slottet på gågatan tillbaka till rötterna.

Dennis och André tar en paus från kånkandet.

Maja fixade in ett gäng kompisar för att flytta åt oss, och det innebar att Johannes, Tom, Björn och Dominique kom tillbaka, fast de tvingats sluta på Mubito...

Tom visar musklerna

Jacob tar det sista

Eftersom jag som vanligt hade ont nånstans bar jag knappt nåt, och kunde istället skryta med att ha den första arbetsplatsen som var helt färdig.

(Only 8 months after the move from Skeppsbron to Södra Förstadsgatan it was time to move again, and since the old office was still empty, we poor souls that are still left after the bankruptcy simply moved back there. So: from the castle on the walking street, back to the roots. Maja hired some friends to do the move, and that meant that Johannes, Tom, Björn and Dominique came back after being fired. Since I as usual had pains somewhere I hardly carried anything, but could instead brag about having the first desk ready for actual work.)

Random things 1: Ice Bat

Jag har extremt mycket pryttlar hemma, och tycker det är dags att de får lite internetplats också. Först ut: Ice Bat. Ice Bat är en Ugly Doll, och han gör allt till is, utom ens hjärta. Honom adopterade jag i en butik i Daikanyama, Tokyo, våren 2006.

(I have extremely many things at home, and I think it's time they get some internet space as well. First: Ice Bat. Ice Bat is an Ugly Doll, and he turns everything to ice, except your heart. Adopted from a shop in Daikanyama spring of 2006.)

Hobby

Sen min systerdotter Stella föddes 1998 har hon varje födelsedag och jul bland annat fått en t-shirt som jag målat på, och det har vid några tillfällen hänt att jag målat t-shirts även till andra barn - men då brukar jag återanvända motiv som Stella redan fått, eftersom det liksom är hennes och min grej, det där med t-shirtarna. Just den här fick Ellen Perstrand efter att hon varit duktig hos doktorn härom veckan - så nu kan både Stella och Ellen ståta med Ugly Doll OX på magen.

Stellas pappa har tydligen ifrågasatt att jag gjort t-shirtarna själv, för jag brukar vara extremt noggrann med konturer och detaljer, så den här gången tog jag kort på vägen också - och insåg att det faktiskt var ruskigt snyggt halvvägs också. En dystopisk OX kanske får bli nåt för nästa gång. :)

(since my niece Stella was born I've given her a t-shirt that I've painted on, every birthday and Christmas. Sometimes I do this for other kids as well, and now Ellen Perstrand and Stella can have the same Ugly Doll OX on their chests. - Stella's dad has apparently questioned that I've painted the t-shirts myself, because I'm always extremely careful with the contours and details, so this time I documented the making of - and realised that it actually looked really good on the way as well. A dystopic OX might be something for next time.)

Turist i min egen stad

Tack kristendomen för en ledig dag igår! Christopher kom hem en kortis och jag hade fått för mig att jag ville åka sightseeingbåten som åker runt i Malmös kanaler, så vi tog en utflykt.

Guiden Malou, precis utanför mitt nygamla kontor. Jag sitter vid tredje fönstret från höger längst upp i det orangeaktiga huset.

Den konformade busken mitt i bilden är faktiskt en byggnad, som tydligen designades för att eventuella bomber under andra världskriget bara skulle ramla av den istället för att spränga sönder den... Smart tänkt...



Nya hovrätten.

Glass på Drottningtorget efter båtturen.



Och sen lunch på Friisgatan.

(I thank Christianity for a day off yesterday. Christopher came home and we took the sightseeing boat through the canals of Malmö - the guide right in front of the new-old office - the cone-shaped bush is actually a building, designed so that bombs during World War II would just fall off it instead of blowing it to pieces... - the new high court - ice cream at Drottningtorget - and then lunch at Friisgatan.)

Jag vill vara liten

Klänningen till höger är det snyggaste jag har sett på evigheter, på riktigt. Mönstret och den enkla modellen fick mig helt kär. Men den finns bara i upp till stl ungefär 100 centilong, dvs för barn upp till två år. Medan vuxenavdelningen på H&M nu för tiden bjuder på extremt fula Matthew Williamson-kläder och ännu fulare 80-tals-ripoff-plagg får man gå på barnavdelningen och sörja över att man inte är 2 längre, tydligen.

(H&M's child department have the prettiest dresses I've seen in a long time, while the adult section only offers extremely ugly Matthew Williamson outfits and even uglier 80's ripoffs I'm wandering around the kids' clothes wishing to be 2 again...)

En legend har tystnat

Foto: Per-Anders Jörgensen

I måndags dog musikskribenten Lennart Persson, bara 58 år gammal, efter ett extremt snabbt cancerförlopp.
Jag kände inte Lennart personligen, och jag har i ärlighetens namn inte läst så mycket av det han skrivit de senaste åren eftersom vi har olika musiksmak, men ändå berördes jag djupt av beskedet om hans död. Lennart Persson är ett namn som alltid har funnits i musiksverige sedan jag började intressera mig för musik - och mycket tidigare än så, han startade sitt första fanzine Larm redan på 70-talet. Jag hatar att påminnas om dödlighet, och jag hatar att så många av de bästa dött alldeles för tidigt. Lennart lämnar ett stort hål efter sig.

Obegriplig reklam

Henrietta fick förklara den här reklamskylten för mig på vår promenad härom kvällen, och det känns inte riktigt som effektiv reklam när den måste förklaras av någon som sett förra årets kampanj - familjens reklamexperter systern och pojkvännen kanske kan förklara den biten för mig, men för oss som inte vet: är det verkligen en bra idé att köra en affisch, som då tydligen användes förra året för att få folk att cykla istället för att ta bilen, och nästa år stryka över "hälften" och ersätta det med en lägre siffra? Som jag såg den säger affischen att nån på reklambyrån klämde i med att hälften av alla bilresor är onödiga (= ta cykeln istället), men nån mer samvetsgrann person ändrade till "nej nej, det är bara 38% av alla bilresor som är onödiga", vilket leder till: "äh, då kan jag ju lika gärna ta bilen ändå, det är ju inte så farligt för miljön då". Eller? Men enligt Henrietta menar de antagligen att de lyckats få ner antalet onödiga bilresor från 50% till 38% från förra året. Men säg det då!

(sorry Nick; long rant about an incomprehensible ad, that apparently had to be seen last year to be understood this year. Bad advertising, is what I call it.)

Obegripligheter

Jag vet att man blir frustrerad av att tvingas gå till Arbetsförmedlingen; kombinationen av arbetslöshet och den helt ofattbara långsamheten i systemet kan driva även den bäste till vansinne - men... är det verkligen nödvändigt att sätta vassa taggar ovanpå skylten? Det får en inte direkt att känna sig mer välkommen.

Eurovision hos Perstrand-Ahlins

Jag och Christopher tittade på Melodifestivalenfinalen hos Per, Petra, Ellen och Liv, med sällskap även av Diana, Lucia och Julian.

Fina Liv

Dianas son Julian, världens gulligaste kille i klänning

Pojkfot i soffan

Godiskö på mitt ben

Sweet day för Norge

Jordskredsseger i Melodifestivalen och 17:e maj dagen efter.

(landslide victory in Eurovision Song Contest and 17th of May the day after.)

Vådan av särskrivning

Nja alltså... är ni verkligen helt säkra på att ni vill få mer trafik på den här lilla vägen? Verkar ju lite onödigt att bygga mer trafik än vi redan har.

På mitt eget lilla vis

Jag älskar popcorn. När jag var arbetslös för några år sen åt jag popcorn nästan varje dag till dagens höjdpunkt Magnum PI på tv, och efter att jag läste en gång att Madonna bantat med popcorn känner jag mig inte ens onyttig hur mycket popcorn jag än äter.
För att variera mig lite äter jag dem ibland på mitt eget lilla vis: jag pillar först bort de utstickande skalbitarna som annars fastnar mellan tänderna, sen äter jag de utstickande bitarna och lämnar den puffiga mittbiten till sist - sen äter jag alla mittbitarna för sig, och då är allt alldeles segt och gott, utan det knapriga. :)

(I love popcorn. When I was unemployed some years ago I ate popcorn almost every day while watching Magnum PI, and after reading that Madonna once used a popcorn diet I don't even feel bad about it. To spice it up a bit I sometimes eat them in my own little way: first I take away the peel that otherwise stick between my teeth, then the parts that popped out and save the puffy middle part for last - then I have them all separately and then everything is all chewy goodness without the crispy parts. :) )

Tredje gången gillt

Jag kunde inte låta bli: jag måste bara blogga porslinsblomman igen, för nu har den sex stora blomklasar samtidigt: SEX stycken! Jag är fortfarande fascinerad över att den blommar över huvud taget, efter sina första år då den bara blev större och större men utan att blomma, och nu blommar den för tredje gången på bara drygt ett år, och det blir bara fler och större blomklasar varje gång. I love it.








(this is the third time I'm blogging my hoya, but I can't help myself: it has SIX flower clusters at the same time! It didn't bloom at all during its first years, and now it's the third time in little over a year, and it just gets more and bigger clusters every time. I love it.)