Jordgubbar i taket

I taket på Jerusalem kebab på Götgatan i Stockholm växer det många förunderliga ting...

Tom Selleck vs Magnum PI

På väg till Debaser Malmö igår kväll gick vi förbi den här fantastiska lilla meningen. Den påminde mig om när jag var arbetslös för en bunt år sen och jag var så sjukt uttråkad att mitt enda glädjeämne var nån gång runt kl 15 varje dag, då det var Magnum PI på femman.
Tom Selleck; den ende man som ser bättre ut i mustasch än utan och som klär i en rejäl bröstmatta och minimala badbrallor. Kan nog vara en av de snyggaste karlarna i världshistorien. Och när jag var liten ville jag såklart ha en likadan Ferrari som den han körde omkring i på Hawaii. Och för att inte tala om signaturmelodin! Vid närmare eftertanke måste nog Magnum PI varit en av de bästa tv-serierna i världshistorien också. :)

Vilse i Bromma

Japp, förra veckan hände det: jag (och en bunt andra) gick vilse på vägen till flygplanet på Bromma flygplats! Jag sa ju att det behövdes ett smartare sätt än att skriva en skylt att "planet står på plats 15" och sen peka skylten med 15 på åt fel håll så hälften av passagerarna hamnade vid plats 7 och planet till Ängelholm istället för Malmö.
Mycket snö var det med.

En religiös lunch

Förra fredagen, när jag "jobbade" på Great Works (min gamle vän Fredrik är delägare och Christopher gjorde praktik där och jag jobbade på distans, så jag hamnade där) så tog jag och Christopher lunch på Citykyrkan. Fint och gammaldags, och till och med med live-pianounderhållning.

Ice Ice Baby

Is på Djurgårdsbrunnsviken

Kanoter

Kanoter som väntar på att isen i Djurgårdsbrunnsviken ska smälta.

Promenad på Djurgården

Lördagspromenad på Djurgården. Just den här bilden ser inte ut att vara nåt direkt speciellt, men just här, när Christopher stod i den här lilla backen och solen precis bröt igenom molnen, då kände jag i hela kroppen att jag har världens finaste pojkvän.


Morotskakefika på Rosendals Trädgårdar.








Och promenad över isen på väg hem.


Ett skridskoskär som såg precis ut som en kalla.

Fina

Idag skulle min vackra syster Fina fyllt 39.
Jag saknar henne.

Blommogram

Jag hade framgång på jobbet igår igen, och när jag var på väg hem från Ica på kvällen ringde min telefon och en karl sa att han hade blommor till mig och ville komma förbi och lämna dem.
Det var min underbara pojkvän som skickat mig en lilja som grattis - tack älskling!!





Men way to go Interflora med stavningen... :)

Åldrande

Eftersom jag åkte till sthlm bara ett par dagar efter Alla hjärtans dag fick min fina bukett från min älskling åka med och få ett nytt hem hos Christopher medan jag var där.


Liljorna hann slå ut (men doftade mindre än vi hoppats)


Och rosorna hann vissna. Jag har nämnt förut att jag börjar känna mig gammal, och det är ju inte så roligt, men i helgen upptäckte jag nåt nytt; jag såg en gammal kvinna på tv, och tyckte plötsligt att rynkor kan vara vackert. Jag tycker också att den här skrumpnande rosen är vacker. Är det ett första steg mot acceptans av åldrande, månne?
(Fast nu kanske vi inte ska gå för långt här - jag har ju faktiskt en mycket yngre pojkvän - tog väl 40-årskrisen en bunt år i förväg.... :) )

Lyxigt med vardag

I förra veckan fick jag den stora lyxen att umgås med min pojkvän 5 dagar i rad; jag hade möten i Stockholm onsdag och torsdag, och fick jobba på distans på fredagen, och så helg på det. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men efter ett halvårs distansförhållande är en sån enkel sak som att laga mat tillsammans på en vardag en otrolig lyx - tänk att man skulle längta efter ett normalt vardagsliv...
Här blev det i alla fall rosa sparrisrisotto och film i soffan. :)

En... vadå för nåt?!

På Åhléns City i Stockholm blir man just nu inbjuden till inget mindre än en orgie med Jonathan Rhys Meyers. Det du.

Barndomsminnen

Jag var och klippte mig hos fina Elina i tisdags. Hon klipper i Lokalen, där de också säljer kläder och lite allt möjligt annat. På en av väggarna hade de skyltat med saker som gick i gult, och där stod ett par exakt likadana träskor som jag hade och älskade när jag var liten. Så fina!


För tillfället har jag så kort hår på högra sidan att örat sticker fram, så då passar jag på att använda ett örhänge (clips, jag har inte hål) ibland, och alla utom det gula runda örhänget är fynd från Lokalen.

Som en fisk på torra land

Var i ett väntrum och såg ett jättefint alternativ till kudde på en barnstol. Det såg ut som en liten gräsmatta med en blomma på, och jag gick närmare för att fota och såg att det inte alls var en blomma, utan en fisk som stack upp ur gräset. Hmmm...

Godaste köpetårtan

Jag är av den bestämda uppfattningen att köpta bakverk extremt sällan är godare än det jag själv kan baka (min mamma uppfostrade mig väl och lärde mig baka), men förra veckan hade vi vårt första nyinstiftade fredagsfika på jobbet och då fick vi en tårta från Hollandia med kladdig chokladbotten, hallonfromage, ovanpå det chokladkaka och på toppen hallon i gelé, en klutt grädde och ett färskt hallon, och den känns faktiskt som att den var svår att klå. Godaste köpetårtan nånsin.

Det blå skenet

Snyggt på Debaser Malmös golv i torsdags.

Crossover-mat

Jag minns inte hur det gick till, men min kreatör till pojkvän föreslog härom dagen att vi måste prova att göra taco-pizza. Det lät först helt vansinnigt, men om man tänker sig att man äter tortillas istället för hårda tacoskal så blev det plötsligt inte lika ologiskt längre. Så i fredags, när Christopher kom hem för första gången sen i julas hade jag förberett alltihop så vi kunde montera dem tillsammans:


pizzadeg, tacosås, köttfärs...


...tomater och ost: in i ugnen...


... och sen sallad och majs på det. Det blev hur gott som helst!

Alla hjärtans dag

I år fick jag för första gången en ordentlig blombukett på alla hjärtans dag! Min älskade pojkvän och jag hade visserligen våra duster i helgen, men han delar åtminstone inte mitt exs filosofi om att alla hjärtans dag ska bojkottas, så vi gick genom hela stan för att hitta några blommor jag tyckte om. Det blev till slut en blandning av rosor och liljor, och dessutom ett nytt litet husdjur; den lilla tufsiga fågeln nere bredvid den knäckta rosen.

Vår-besviken

Jag är lite besviken på vårens framfart i Skåne i år. Förra året satt jag och Christopher och fikade på min balkong den 9 februari, och när jag skulle åka hem från Christopher i Solna den 9 februari i år såg det ut så här, och jag tog kaxigt en bild och tänkte "haha, nu åker jag hem till varma Skåne!"...


... och så kom jag hem till det här, och bättre har det inte blivit än. Nu får det bli lite ordning snart, vad hände med den där beryktade växthuseffekten?

Trivsel på Bromma flygplats

Nu för tiden är jag i Stockholm nästan varje vecka, och jag flyger nästan alltid Malmö Aviation, till och från Bromma flygplats. Det har varit typ världens tråkigaste flygplats med bara en cafeteria, en Pressbyrån och nån shop med flygmemorabilia, och så en vänthall som ser ut som en större busskur, men för nån månad sen öppnade de faktiskt en butik, inklämd mellan säkerhetskontrollen och vänthallen. Och när jag kom dit i måndags hade de också, helt out of the blue, lyckats klämma in en bar nånstans mellan/bakom butiken och vänthallen, och dessutom hade de gjort den riktigt mysig. Det tar sig. Nu väntar jag bara på nåt smidigare sätt att ta sig till flygplanen än att man måste virra runt själv och leta efter rätt "hållplats".

Häng hos Isabell och Peaches

Härom kvällen när jag egentligen tänkt gå på Popskolan på Vinylbaren slutade det istället med att jag och min nya vän Isabell satt hemma hos henne och tittade på finalen av Top Model 11. Jag är inte nån vidare kattvän, men Peaches var söt nog för att generera ett blogginlägg.

Musik är viktigast

Musik är viktigast av allt. Det finns de som säger att andra saker är viktigast, men jag håller inte med; för mig finns det inte något annat som kan få mig att må så bra. Igår kväll var jag på Debaser Malmö och såg Gustaf Spetz och Jonathan Johansson, och för en timme struntade jag i att min pojkvän bor 62 mil bort och umgås mer med två andra tjejer än med mig (varav en är så gullig att jag nojar över att jag är tråkig, gammal och ful och den andra känner jag inte alls, jag vet bara att hon har väldigt mycket blont hår och msn:ar med honom sent på kvällarna - och ja, allt det är lagom mycket ångest), för jag stod framför en scen från vilken det strömmade fantastisk musik, och jag hade dessutom sällskap av min käre vän Tom, som jag saknat sen han tvingades sluta på mitt jobb. Och så gjorde dessutom ölen att min konstant ömmande arm inte gjorde ont.


Gustaf Spetz, f.d. sångare i Eskju Divine


Jonathan Johansson


Jonathans hit En hand i himlen

Kom på vem det är jag tyckt att Jonathan Johansson är lik: han är lik Martin Hederos (bl.a. Soundtrack Of Our Lives). Jag gjorde en gång bort mig för Martin Hederos; jag var på väg i bil från min lägenhet i Hägersten, och körde förbi en kille som jag fick för mig var Claes från gamla indiebandet The Varlets (de enda som möjligtvis läser den här bloggen som kan veta vilka de var är mina gamla Kalmar nationsvänner - Anders? Martin?), så jag tvärnitade, eller om jag till och med backade, vevade ner rutan... och insåg: det där är inte Claes, det där är Martin Hederos, som är ganska känd och som jag inte känner alls... Lagom pinsamt. Fast jag tror det löste sig rätt okej, för han kände vagt igen mig från nånstans, men ändå.
Tom tyckte förresten att keyboardisten till vänster är lik Christopher - jag kunde inte se det, men det var ju lite roligt ändå.


Stenhårde skägg-Tomten

Det här har jag saknat

Det är inte så mycket jag saknar i sthlm, men i lördags morses vaknade jag och kände plötsligt att jag bara måste till Dello Sport i Hornstull. Det var nåt år sen jag var där nu, och min favvomacka Eusebio hade gått ur tiden, tillsammans med den färskpressade apelsinjuicen. Men Bomba och citron-lime-dryck gick alldeles utmärkt det också. Finsällskap av stammisen Herr Alarik fick vi också.

Apan Jocko minns Kalmar nations 90-tal

Min gamle vän och förebild Anders Zaine har ganska nyss startat en blogg, som jag måste tipsa om: Mr Zaines konsertarkiv.
Anders var bandbokare på Kalmar nation i Uppsala några år under det tidiga 90-talet, och det är helt och hållet hans förtjänst att Kalmar blev en av Sveriges bästa rock- och popscener, där ALLA alternativa svenska band som var nåt att ha (och även många som i ärlighetens namn inte var mycket att hänga i julgranen) kom och spelade och gärna också förlade sina turnépremiärer, då pressen av att ha den i Stockholm kändes för stor, och han fick även dit många utländska band. Anders hade en en helt otrolig känsla för vad som var på gång och fick t.ex. dit Kent precis innan de slog igenom och fick tillbaka dem (billigt) strax efter de genombrottet också.
Jag tog över som bandbokare 1996-98, och Anders var min stora ledstjärna i hur man skulle göra (och jag lyckades faktiskt med en sak som Anders försökt men inte fått till: att få dit Eggstone. En av mitt livs största dagar).
Nu har Anders börjat blogga om alla konserter han sett i hela sitt liv - tydligen bara baserat på en lista utan kommentarer, men hans minne är helt otroligt, för han kommer ihåg detaljer från nästan varenda spelning. Nu är han framme vid hösten 1994, och plötsligt sammanfaller hans lista nästan exakt med min (ja, klart jag har en lista! Den kanske är nåt att blogga så småningom också), för det var då jag började spendera alla mina dagar och kvällar på Kalmar nation. Den här nostalgitrippen gör mig riktigt riktigt lycklig.
Och "apan Jocko" - ja, det var för att han spelade i bandet aBLe tillsammans med Johan och Lotta. Klart han blev apan Jocko då. :)